Du har ansvar för ditt liv eller?

Under hela ditt vuxna liv bestämmer du vilka du vill umgås med, var och hur du vill bo, vad du vill äta och dricka. Du väljer också utbildning, jobb och arbetsplats i stor utsträckning eller hur?

Har du tänkt på att det plötsligt en dag när du behöver hjälp genom samhällets försorg kan bli en annan tingens ordning när bistandbedömaren tar över? Nej, tänkte väl det.

"Den tiden den sorgen" tänker du eller "det drabbar nog inte mig" eller "jag har betalat så mycket skatt så det fixar sig nog", säger vi till oss själva av ren självbevarelsedrift. Vi värjer oss mot skräckscenarios och sticker huvudet i sanden.

Tänk om politikerna också gör det?

Men tänk om vi 40-talister som kämpade så framgångsrikt för dagis och rättigheter i arbetslivet skulle se det som vår nya utmaning - att engagera oss för ökat valfrihet och självbestämmande hela livet ut!

Tänk om vi skulle använda vår tid, energi och kompetens för att skapa nätverk och opinion och en positiv vision istället för att ta saker och ting för givet, gnäller och väntar på att någon annan fixar det åt oss.

Tänk om vi skulle använda all vår kreativitet och expertis för att skapa nya finansieringsvägar, nya produkter och tjänster att presentera för politikerna då...

Vi är många som kan avgöra nästa val.

"I´m the captain of my soul and I own my own destiny" tänkte Nelson i Mandela i fängelset på Robben Island.

Du kan börja med att skriva på uppropet www.seniorbloggen.se

Inte guld allt som glimmar....

Scen 1: Jag träffar en ung ambitiös bekant som berättar glädjestrålande om sitt nya jobb, alla möjligheter till utveckling och spännande arbetsuppgifter som väntar på henne. Jag önskar henne lycka till

Scen 2: En månad senare råkas vi igen på stan och nu är hon oändligt besviken på arbetsplatsen. Inga av hennes välgrundade förväntningar har infriats, hon får ingen introduktion, alla rusar runt i ekorhjulet, chefen är helt frånvarande. Den verkliga arbetsplatsen motsvarar inte beskrivningen i annonsen. Nu igen, tänker jag som luttrad äldre person.

Scen 3: Jag läser en mycket attraktiv platsannons - oh, de söker mig, min kompetens och erfarenhet, tänker jag innan jag ser loggon - jaha, där har ju haft konsultuppdrag. Lögn och förbannat dikt.

Ska man utvecklas till cynisk, desillusionerad surdeg eller tänka :

Jaha -vad kan jag lära mig av detta?

Tänk om jag skulle göra en bättre research om företaget nästa gång!

Tänk om jag som utformar platsannonserna ser mig och företaget i spegeln innan jag formulerar superlativerna?

Tänk om jag skulle kolla på facebook och söker info eller delge mina erfarenheter där?

Hur inspirationskällor kan prägla....

Jag hörde på P2 önskeprogram en dam berätta om sin gamla anteckningsbok från ungdomen där hon hade noterat musiken hon hade hört och tyckt om. Jag kom genast att tänka på

den magiska dagen när jag var femton år och vår entusiastiske musiklärare lärde oss läsa partitur samtidigt som han spelade musiken och berättade om handingen. Han skildrade en fantastisk konsert som vi borde besöka den kvällen "det handlar om en ung konstnärs olyckliga kärlek, baler, häxsabbat, passion..... "

Nog blev vi nyfikna, gick dit och kom ut alldeles yra av hänförelse... Berlioz Fantastiska symfoni hade öppnat våra öron och hjärtan för den klassika musiken.

Jag bad genast P2 att spela musiken och berätta om min upplevelse vilket det gjorde.

Tänk vad en enda inspirerande lärare kan åstadkomma...

Tänk vad alla inspirerande människor åstadkommer varje dag överallt...

Tänk vad du själv kan åstadkomma om...

Skjut ej på pianisten...

Nu ser vi det igen - i HQBank!

Vad då? När det går bra så är det egna förtjänster och intäkterna går i egen ficka.

När det går illa så är det andras ansvar, man fegar ur och skyllar på andra.

Ansvar är ett av dessa värdeladdade begrepp, mantrat som vi hyllar när det gäller oss som medborgare, inte minst i arbetslivets ledarskap och medarbetarskap - det är fint - alla vill ju ta sitt ansvar eller hur?

Vi såg Mats Eks uppsättning av Tjechovs berömda Körsbärsträdgården på Dramaten. Ek har flyttat sekelskiftets (1904) ansvarslösa ryska över- och drönarklass till 1996 - det nya ,fria och demokratiska Ryssland.

Och vad ser vi - samma ansvarslösa drönarklass som hoppas att allt ska ordna sig och tar flyget till Paris, nykapitalisterna roffar åt sig.

Och vad gör vi - tittar på, identifierar oss och rycker på axlarna. Ja vad kan man göra?

Körsbärsträdgården blev utbuad vid premiären, inget att förvånar sig över.

Kallifatides skriver i sin nya bok Det förgångna är ingen dröm att någon hade frågat Tjechov hur man tar ett sådant misslyckande och han lär ha svarat

"Som en hund som blir blöt av regnet. Man skakar det av sig".

Säkert en bra överlevnadsstrategi - och inget förändras.

Vi lär oss av erfarenheter...

... är ett av våra mest omhuldade mantran. Men stämmer det verkligen? Om man ser sig omkring i arbetslivet får jag snarare intrycket att vi gör samma erfarenhet om och om!Se bara på det aktuella exemplet HQ-Bank! Vi hade finanskris 2008, Lehman Brothers, Carnegie m fl föll ihop som korthus trots alla sina högutbildade och kompetenta styrelser!

Oj då, tänkte inte på det? Vad handlar det om, fartblindhet, girighet, grupptrycket och feghet eller?

Tänk om det är så att alla de här kompetenta människorna inte förstår vad de håller på med?
Tänk om de inte vågar ifrågasätta - hallo, vad är det vi håller på med?

Läs vår bok "Goda förebilder och fega, rädda halvgudar" eller gör som rumpnissarna i Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter som inte slutar att tjata och envist undrar

"Vofför gör di på detta viset?"

Ingen lyssnade på Whistleblowern i HQ-banken

Ja, tänk - nu har det hänt igen! Den ansedda HQ-banken som av finansmarknaden har betraktats som seriös och pålitlig har försatts i likvidation! Skandal!
I DN 2010-08-30 får vi läsa att en ny kvinnlig styrelseledamot hade för en tid sedan själv räknat ut att allt inte stod rätt till. Hon hade mod att ta upp detta på styrelsemötet men ingen lyssnade. Efter en tid lämnade hon sitt uppdrag.
Ägaren M.Qviberg, känd från TV lät meddela i media att hon inte pallade för den typen av jobb!

"Den här typen av människor, dvs visslare, är oerhört viktiga och vi ska vara tacksamma över att de finns" säger professor L. Lundquist som har forskat kring personer som reagerar och säger ifrån. Det går alltid illa för dem, de utsätts för repressalier av olika slag.

Jag undrar vad vi ska vara tacksamma för.

Tänk om de äntligen lärde sig, alla de duktiga fartblinda herrarna!
Tänk om de någon gång ville lyssna på avvikande mening.

Läs gärna vår bok "Goda förebilder och fega rädda halvgudar", där finns en del reflektioner kring fenomenet.

Full pott för prestigelösa avslöjanden...

...det är härligt upplyftande med en bok som så prestigelöst vågar utmana och ifrågasätta rådande tankar och beteenden..." skriver tidningen Personal och Ledarskapets recensent Maria Forsblom, personalchef i Markaryds Metallarmatur.
Så glad jag blir över denna fantastiska recension av en person i branschen, en yngre kvinna som är en utmärkt representant för målgruppen.
Hon ger oss full pott, dvs 5 poäng för vardagsnytta, inspirerande och lättillänglighet.

Vi tackar och bugar!

Tänk om många läser recensionen
Tänk om flera drar samma slutsatser som hon
Tänk om några faktiskt blir så modiga att ....

Diktatoriska chefer bakom mobbning .....

Lotusbblomma i Schloss Trauttmansdorff, Merano

Återigen får vi läsa i DN Debatt, 7.augusti, att mobbning används som metod för att förmå anställda att säga upp sig enligt flera välkända forskare på Stressforskninginstitutet, ett fenomen i finanskrisens spår med downsizing och organisationsförändringar.

Återingen krävs samverkan mellan arbetsgivare och fackliga organisationer, mer resurser, befogenheter och kunskaper hos arbetsmiljöinspektörer och hjälp till offren.

Jag undrar - lär vi oss aldrig?

Redan under min studietid på 70-talet läste vi om arbetsmiljöforskning, träffade besjälade forskare som ex Prof. Bertil Gardell, tog del av arbetsmarknadens parters ambitiösa handlingsprogram. Redan då fanns både kunskaper om "DET GODA ARBETET", insikten om hur effektiva organisationer skulle drivas och vilka enorma kostnader för samhälle och företag missförhållandena skapar.

Enligt M. Zarembas uppmärksammade reportage är det dessutom ofta de modiga och kompetenta medarbetare som vill förändra och utveckla verksamheten som man vill bli av med.

Alla talar om att lära sig av andras erfarenheter. På universitetsnivå är man noga med att gå till källorna, bygga på tidigare forskning, man läser om forskaren Aryris teori om single-och doubleloop-learning.

Men i den sk verkligheten förefaller varje generation börja på ruta 1?

Vad händer efter alla på de resursslukande management-program som bedrivs? Business as usual?

Tänk om vi äntligen lärde oss att använda kunskaperna i praktiken - på jobbet varje dag!

Magi, dramatik och organisation i Arena di Verona

Vi besöker ett i hettan dallrande Verona för att se några föreställningar på världens största operascen, den berömda romerska arenan. Italien är inte känd för god organisation så man kan ju undra vad som händer när 22.000 åskadare samtidigt ska lämna arenan eller något oförutsedd inträffar.
Vi får uppleva en magisk Aida tillsammans med en entusiastisk publik från hela världen som äter, dricker och minglar innan och efter föreställningen i underbar stämning - en verklig folkfest.
Nästa kväll är det dags för Carmen som efter några spelminuter avbryts av en tromb följd av ett våldsamt åskväder med störtskurar!
Alla vill självklart ut samtidigt och söka skydd. Det blir några otäcka minuter i trängseln som sedan snabbt löser upp sig helt lugnt i de många katakomliknande gångarna. Där står folk och vrider ut skjortor och kavajer, tömmer skorna på vatten, går till baren eller köper regncape och filtar av snabba försäljare som byter sortimentet blixtsnabbt efter rådande behov och efterfråga.

Föreställningen fortsätter efter en stund innan nya avbrott pga regnet följer. Vi får allt större rutin för utrymning och intagning av arenan -allt i bästa ordning och mycket god stämning. Det blev bara en akt av Carmen innan det hela avblåstes definitivt pga nya skyfall. Det var ändå en spännnande kväll och ett riktigt "spectaccolo"
Slutsatser vi drar: De gamla romarna kunde bygga för dåtida och nutida behov och italiernarna lyckas förvalta arvet och organisera stora "spectaccolo" helt suveränt.
Tack vare de många utgångarna blev det inte någon panik. I det vanligen så välorganiserade Tyskland klämdes människor ihjäl i trängseln på Love Parade i Duisburg där det bara fanns en enda utgång.
Hur funkar våra T-banor och rulltrappor med tanke på trängsel i nödsituationer undrar jag?

Ledarskap, kreativitet och passion!

Simon Bolivar ungdomsorkester under ledning av Gustavo Dudamel!

Helgens viktigaste händelse var inte Stockholm Love, Robyns nya album (enl DN) eller våra vanligaste kändisars Tingeltangel utan Simon Bolivars ungdomsorkester från Venezuela under ledning av Gustavo Dudamel (28 år) som fick taket i det fullsatta konserthuset att lyfta!

Tänk dig själv: kompositören och ekonomen Jose Antonio Abreu i det fattiga Venezuela får 1975 en lysande idé:

Kan man ge barn från svåra sociala förhållanden möjlighet till utveckling och till ett socialt deltagande och sammanhang genom att spela musik, tillsammans?

Som den brinnande eldsjäl han är går han och tigger ihop pengar, lånar instrument, raggar lokaler, engagerar entusiastiska musiklärare .

Han lyckas och nu -2010- finns det många orkestrar i landet, kommuner står i kö för att starta.

Flaggskeppet är ovannämnda orkester som med 130 passionerade musiker förtrollar publiken. Vilken lycka att få uppleva detta!

Tänk på liknande exempel:

Daniel Barenboims östra Divanorkester lyckas med det ingen politiker hittills har lyckats med - att få ungdomar från alla stater i Mellanöstern att spela tillsammans.

Nelson Mandela lyckades tända rubylaget Springbox 1995 så de vann VM.

Mikrokrediter får fattiga att skapa egen försörjning.

Mönstret är alltid detsamma. De är enskilda eldsjälars kreativa idéer och engagemang som lyckas skapa förändring för kollektivt agerande - inte statliga utredningar!

Det är genom handling man förändrar attityder och beteenden - inte genom utbildningar och konferenser som så småningom i bästa fall leder till något, oklart vad.

Tänk om vi som jobbar med utveckling inser det...

Tänk om de som jobbar med mångfald inser det..

Tänk om medierna skulle skriva om sådana exempel lika mycket som de skriver om folk som bränner skolor och kastar sten på brandbilar då .....

Vuxenmobbning igen!

Bilden är en kopia av Henri Matisse berömda "jazz"

Man tar sig för pannan!

Igår den 9.6.10 fick vi i DN ta del av vad företrädare för systemen som fegar ur när det gäller att hjälpa människor som utsätts för mobbning, dvs arbetsmiljöverket, rättsväsendet, facket och politiker, anser om sakernas tillstånd.

Som väntat ska de utvärdera, studera de citerade ländernas system och så ska de utreda... med andra ord -more of the same! Man tackar.

Arbetsmarknadsministerns förslag tar priset! Han föreslår obligatoriska kurser i arbetsmiljö för chefer, särskilt för civiling. och civilekonom-utbildningar.

Man häpnar. Jag har i egenskap av chef och konsult deltagit i ganska många utbildningar och konferenser där man talar vackert om både etik och moral. Ibland ingår tom bra övningar och rollspel i kommunikation. Men sen är man tillbaka i verkligheten och där gäller business as usual.

Fattar ni inte Zarembas slutord: Det är i verkligheten vi får vår värdegrund, inte på konferenser, och där handlar det om hur du och jag agerar eller inte agerar.

Om detta skrev jag i DN och idag ringde min före detta lärare på universitet, sedermera handledare och mentor för att säga följande "jag håller med dig i varenda ord du skriver!"

Det värmer i själen.

Mellan hägg och syren...

Nu är den här igen, den där underbara korta tiden som man egentligen bara vill njuta av, stanna upp, se och känna på dofterna, lyssna på koltrasten

Just då skriver Majei Zaremba i DN en otroligt bra och skakande artikelserie om vuxenmobbning som idag avslutas med "För varje individ som mobbas ut är det femtio som ser det hända och lär den läxan för framtiden. Det är så vi får vår värdegrund. Inte på konferenser." Juste!

Det mest provocerande i serien är egentligen inte att man återigen får bekräftad att enskilda människor är kapabla till vad som helst när det gäller att göra andra illa - det har historien lärt oss och vi läser och hör dagligen om nya illdåd men att våra dyrbara och resurskrävande system som arbetsmiljöverket, fackliga organisationer, F-kassan och rättsväsendet - som är tillskapade för att hjälpa oss - sviker oss så totalt när vi är som mest utsatta - det är faktiskt svårast att smälta.

Jag lovar att varje gång när någon talar om att "man borde..." eller "någon borde ta ansvar för..." då kommer jag att säga "det är du och jag som är ansvariga".

Vår bok med titeln "Goda förebilder och fega,rädda halvgudar" handlar bland annat om sådana fega, rädda personer som själva utövar mobbning på ett sofistikerat sätt eller ser på när andra gör det. Men där skildras också motsatsen, människor med integritet och civilkurage.

En läsare sa om boken " ... det är en djävligt irriterande bok ..." Ja, tack, det är meningen det.

Utbildning och/ eller lärande?

Utbildning och/eller lärande? Det är frågan och titeln på en liten bok av docenten i pedagogik Åke Jerkedal som kom ut redan 1974 och där förs en spännande diskussion om de två begreppen och deras innebörd, inte minst med avseende på skolan.

Sedan dess har det hänt mycket i samhället inom områdena lärande och kompetensutveckling, främst i arbetslivet. Den intresserade kan få en snabb orientering i vår bok "Goda förebilder och fega, rädda halvgudar"

Efter söndagens Agenda (30.5.) förstår jag att utvecklingen har gått våra politiker helt förbi! Jag begär inte av Maria Wetterstrand och Jan Björklund att de som politiska mångsysslare följt utvecklingen och forskningen men när de talar om ordning, reda och disciplin och betyg å ena sidan och kreativitet, eget tänkande och demokratisk fostran å andra sidan som om det vore motsatser. Det är ju korkat!

Och inte blir det bättre när det hänvisar till forskning.

Betygen är ingen garanti för lärandet lika litet som fritt tänkande utan ordning är det.

På vilket sätt ökar oordning och allmän oreda en demokratisk inlärningsprocess? Är det ingen ordning i riksdan, demokratins högborg?

Jag har ännu inte mött en enda forskare som är emot ordning och reda, däremot många som har presenterat olika spännande metoder för inlärningen som faktiskt fungerar i verkligheten.

Ordning och reda är varken mer eller mindre än ramfaktorer, dvs viktiga förutsättningar för lärande. Betyg är ett av flera mätinstrument för att utvärdera verksamheten.

Blanda inte bort korten, fokusera på vad som är mål och vad som är medel för inlärningen? Vilka kunskaper, färdigheter och förhållningssätt är viktiga för barn att lära sig? Använd väl beforskade metoder för målstyrning och utvärdering av skolans verksamhet.

Varför denna ständigt pågående folkfördumning som når sin kulmen i varje valrörelse? Tror partistrategerna att det går hem i stugorna?

Jag är medlem i ett av allianspartierna och har blivit uppmanad att medverka i opinionsbildningen för "betyg från årskurs..." Glöm det!

Invictus - en lektion i ledarskap och förändring!

Vi såg filmen Invictus -de oövervinnerliga som handlar om Nelson Mandela och hur det sydafrikanska hatade rugbylandslaget Springboks mot alla odds vann världsmästerskapet 1995. En mer fantastisk lektion i ledarskap och förändring i praktiskt genomförande får man leta efter. Inga stora ord, inga floskler, teorier och långa anföranden.
Mandela gestaltar sin vision i varje ögonblick och varje beslut som fattas. Man upplever själv på bara kroppen hur han lyckas inspirera den vite lagkaptenen utan även förbryllar sina färgade medarbetare, vänner och säkerhetskillarna när de ska samarbeta med vita, de forna fienderna. Han ser och respekterar var och en, ställer frågor, engagerar sig, utsätter sig för kritik och skaffar sig ovänner.
Det lyckas men framgången är inte given för all framtid, hans efterträdare försnillar förtroendekapitalet och omvärldens godwill.
Det behövs inga fler böcker i ledarskap och förändring. Det räcker med en sak - gör det! Du behöver inte vara Mandela men vi kan alla fundera på "vad kan jag själv göra i min roll och mitt liv för att ..."
" I own my destiny" och "I´m the captain of my soul" säger en man som suttit i fängelse i 27 år. kan man tänka sig en bättre förebild?

Börjar boken leva sitt eget liv?

Häromdagen diskuterade nätverket Meritus vår bok. Självklart roligt och spännande att lyssna på vad alla de erfarna medlemmarna som varit chefer och personaldirektörer i både stora företag och organisationer har att säga.
Ett av våra mål har vi lyckats med - läsarna känner igen sig, får lust att läsa vidare och inspiration att diskutera.
Inte oväntat vill alla prata om ledarskap - det inbjuder ju vår titel "Goda förebilder och fega, rädda halvgudar" till . Detta outtömliga tema som vi alla har erfarenheter och upplevelser av - i rollen som chef eller medarbetare och ofta i båda. Det är vi ofta inte så medvetna om, chefens Janusansikte.
Ett annat tema som väcker känslor och debatt är vägvalen - hur ska vi förhålla oss till negativa situationer, orsakade av dåliga chefer eller rigida organisationer. Konfrontation eller hellre fly än illa fäkta?
Vi reflekterar över dilemmat i boken, bjuder på våra egna vägval på gott och ont - men ger inga svar eller ännu värre - råd. Du får välja själv.
Tänk om det skulle kunna bli en debatt om detta?
Tänk om du själv funderar på hur du har gjort tidigare och hur hur vill göra i framtiden!

Goda ledare - finns de?

Ja, vad ska man svara på den frågan? Otaliga är berättelserna om det goda ledarskapet, böckerna och teorierna. Genom tiderna har man studerat framgångsrika ledargestalter, utvecklat nya teorier och skrivit hyllmeter om nya trender och framgångsrecept. Konsulter av alla de slag har tjänat massor av pengar genom att erbjuda utbildningar och utvecklingsprogram - gärna på exotiska platser på betryggande avstånd från verkligheten - kring det "rätta" konceptet för dagen. Vi borde leva i den bästa av världar - ändå verkar det finnas fog för vår boks fräcka titel "Goda förebilder och fega, rädda halvgudar!"

Så här skriver en läsare:
"Har läst er bok. Stort tack. Så mycket jag känner igen från vår gemensamma värld och så väl ni belyst den. Tänk vad synd att så mycket kraft försvinner på grund av ledarskap som formas av rädsla att visa sin okunnighet och rädsla att missa status. På något sätt har jag även fått bekräftat det riktiga i mina tre korta råd till unga personer som vill lyckas som chefer:
Känn dig själv
Känn dina medarbetare
Känn din verksamhet !"

Vilka erfarenheter har du själv av goda eller dåliga ledare?Hur ser du på dig själv som ledare? Läs boken "Goda förebilder eller fega, rädda halvgudar som du beställer på www.vulkan.se.

Tänk om du får en och annan ny tanke...

Vad tycker läsarna om Goda förebilder ...

Samtidigt som bokbeställningar droppar in får vi också synpunkter från läsarna:
"Jag vill tacka för en berikande läsupplevelse. Berikande så tillvida att den gav anledning att tänka efter hur jag som arbetsledare fungerade. Jag är glad över att kunna dra slutsatsen att jag fungerade bra gentemot mina arbetskamrater. Med cheferna var det väl lite si och så. Summa Summarum är jag dock nöjd.
Något jag saknar i omnämnandet av förebilder är Lars Ulvenstam som jag ju vet att du haft glädje att lyssna på. Minns du när han på ABF-föreläsningen kom in på TV-mediets fantastiska möjligheter att främja "folkbildningen"?
Jag skulle vilja påstå att om din och Anitas bok läggs ut i några företags personalrum så att många utvecklingsbenägna människor kan ta del av och dra nytta av era erfarenheter och lär sig genomskåda chefer så bidrar det till "folkbildningen."
Ingrid S.

"Erfarenhet är en iaktagelse som blivit förstådd, sägs det. I den här boken möter vi två praktiker som ser tillbaka och reflekterar över sina långa och rika yrkesliv och som placrar HR och ledarskap i ett vidare perspektiv. Här finns inga fyrfältsmodeller eller konsultfloskler för 1200 kr i timmen, däremot scener ur karriärer som präglats av civilkurage, integritet och ständig nyfikenhet."
Linda Badner, redaktionschef, Personal och Ledarskap

Vi tackar och bugar!

Vi ligger rätt i tiden eller?

Vår bok Goda förebilder och fega, rädda halvgudar tycks ligga helt rätt i tiden, åtminstone får jag den känslan när jag läser om Ebba Witt-Brattströms nya bok "Å alla kära systrar" och den unga teaterregissörens Sofia Juithers lovordade föreställning av Ibsens Gengångare.

Hur då rätt i tiden? Ja, våra erfarenheter, tankar och reflektioner diskuteras överallt.

Ebba Witt-Brattström har dragit samma slutsatser som jag av att ha gått flickskolan: "Flickor tjänar på att gå i flickskolan, då slipper de pojkarnas konkurrens om utrymmet. De fick prata till punkt."

Jag går ett steg längre och skriver "det föll mig aldrig in att vi tjejer var mindre duktiga och skulle värderas lägre än killarna. Det var en konstig föreställning som jag mötte långt senare"!Ebbas tre råd till unga kvinnor: Räta på ryggen. Gå samman med andra.Våga säga att du är ok!

Juste! Att gå samman skulle jag dock formulera som "Skapa allianser med både män och kvinnor".


När jag lyssnar på Ebba i P1 anar jag viss självtillräcklighet och ovilja att se baksidan av deras rörelse och verksamhet. Jag minns att jag på den tiden ogillade intoleransen mot oss som inte följde med hela vägen, som ställde frågor. Själv ogillade jag mahjong-uniformen och fortsatte sy mina snygga byxdressar och långklänningar till disputationsmiddagarna.

Redan 1968 kom jag ihop mig med radikalfeministen nr 1, Barbro Backberger som i fullsatt Z-sal på ABF kallade alla som inte delade hennes åsikter för "djävla folkpartister" och hånade kvinnor "som tvångsvårdar sina 1,5 barn". Jag var nybliven mamma med söt baby därhemma och inte folkpartist heller, blev tvärarg och begärde ordet.
"Med den här retoriken får du emot alla och även sådana som du borde vinna" sa jag och det blev enorma applåder till min stora förvåning.
Någon bakom mig tippade mig på axeln och sa "Det var väldigt modigt och bra!" Det var Lars Ulvenstam, mycket välansedd debattör och programledare i TV. Så jag fortsatte tänka själv.


I vår bok funderar vi över hur vi mödrar har påverkat våra döttrar när vi ser de unga kvinnornas svårigheter att få ihop livet, familjen, karrriären, alla krav. Beskrev vi bara möjligheter och missade att peka på glastaken?Kunde vi gjort annorlunda?

Och etikforskaren Ann Heberlein slår huvudet på spiken när hon i DN idag (17.5.) frågar "vilken syster" och avrundar med att konstatera att sjuttitalets kvinnokamp skapade också och delvis är orsaken till de problem som de unga kvinnorna nu kämpar med.

Men så har vi Sofia Jupither, en av många framgångsrika unga kvinnor som säger "Det är 70-talisterna. Vi kommer nu! Våra mammor slogs väldigt mycket för jämställdheten och vi skördar frukterna helt enkelt och förstår inte varför det skulle vara svårt."

Ja, vad ska man tro? Verkligheten är sällan svart eller vit utan mångfaccerat. Det finns ingen Sanning. Vi är olika och har olika förutsättningar, hamnar i olika situationer eller gör vägval som vi inte vet vart de leder.

Vi skriver mycket om detta i boken Goda förebilder eller rädda fega halvgudar - scener ur arbetslivet.

Du beställer den på www.vulkan.se

Goda förebilder - Releaseparty!

Nu är boken Goda förebilder och fega,rädda halvgudar ute! I måndags firade vi "nedsläppet" med bubbel och tilltugg tillsammans med 45 vänner och kollegor i tidningen "Personal och Ledarskaps" fina gillekällare.

Vi hade bett två personer med helt olika perspektiv att läsa boken i förväg, berätta om sina intryck och ställa frågor till oss om sådant de tyckte var intressant. Det var
Linda Badner, tidningens tuffa unga redaktionschef och Rolf Gellstrup, mycket erfaren och numera pensionerad personaldirektör med distans och humor som gjorde en fantastisk fin och proffsig insats.

Boken fick ett mycket positivt bemötande - till min stora förvåning - hade väntat mig en tuff grillning!
Några axplock från frågor och kommentarer som surrade i luften:
Det här är en bok som jag hade velat läsa när jag var ung och oerfaren!
Alla i arbetslivet borde läsa den!
Det är en bok av praktiker, ingen konsultprodukt med lull lull?
Ni berättar om manliga härskartekniker finns det några kvinnliga också?
Ni är modiga -hur blir man det, har de med utbildning att göra?
Vilket är priset man betalar för att sticka ut hakan?
Hade ni själva några förebilder?

Många blev nyfikna av en sådan indtroduktion och köpte boken direkt.

Är du också nyfiken? Du kan köpa boken på www.vulkan.se

Goda förebilder och fega, rädda halvgudar...

Goda förebilder - Vad menas med förebilder ? Varför är det viktigt med förebilder? Vilka blir förebilder? Hur gör förebilder? Är jag själv en förebild, för vem?
Det finns många aspekter på begreppet.

När jag funderar på personer som har betytt mycket för mig i mitt liv så är det sådana som är modiga och självständiga, de lever som de lär. De har inspirerat mig och haft tilltro till min förmåga. De har kommit längre än jag i sin utveckling och jag har gärna velat efterlikna dem.
Det är personer som har egenskaper som jag själv känner igen mig i men även sådana som är helt annorlunda och har egenskaper som jag saknar och gärna vill lära mig av.

Även ouppnåeliga personer ur den litterära , historiska och politiska sfären kan vara förebilder.

Prova att fråga människor om de har förebilder, vilka de är och varför!
Säger det något om folk om de nämner Napoleon eller Barack Obama? Astrid Lindgren eller Blondin Bella? Farfar eller Mormor?
Fråga varför - svaren är inte givna!

Har du några förebilder? Vad har de betytt i ditt liv?

I vår nya bok Goda förebilder och fega rädda halvgudar har vi, dvs Anita Lundin och jag, funderat en del på begreppet Förebilder och berättat om både våra egna och andras förebilder, vad de betyder. Läs boken som du beställer på http://www.vulkan.se/

Scener ur arbetslivet

Scener ur arbetslivet - är undertiteln till vår nya bok, en tydlig och medveten association till Ingmar Bergmans berömda TV-serie.

Nej, vi har inte ambitionen att konkurrera med Bergman men vi har berättat autentiska händelser och situationer ur arbetslivet som scener. Vi levandegör hur goda och dåliga ledare faktiskt gör och hur det påverkar medarbetarna. Vi skildrar hur lärprocesserna kan se ut i den dagliga verksamheten? Vi målar upp en ögonblicksbild av hur ett kompetent projektteam fungerar. På så sätt får värdeord, dagens modebegrepp, vackra honnörsord och mantran liv.

Tänk om - det kan leda till att du känner igen dig, blir stimulerad, provocerad...

Tänk om - det skapar insikt och medvetenhet kring händelser i ditt liv...

Tänk om - det underlättar vägval och beslut ...

Vilka är vi bakom Goda förebilder......

Anita Lundin och Helga Messel

Boken bygger på vårt långa yrkesliv varav många är som kvinnliga chefer, projektledare och konsulter i olika sektorer av arbetslivet.
Varför ska du läsa en bok som två okända kvinnor som har karriären bakom sig har skrivit?
Ja, därför att vi har mycket att berätta.

"Skrivande innebär inte i första hand att gå in i ett samtal med en annan människa, det handlar om att tilltala sig själv. att erövra respekten för sig själv som kunskapskälla... "skriver Maria Hammarén.

Vi sticker ut hakan för att pröva och utmana våra egna tankar och erfarenheter - förhoppningsvis även dina.
Tiden har gett oss perspektiv - vad var det egentligen som hände och varför?

Vi hoppas du blir inspirerad och kanske även provocerad av våra berättelser.
Läs boken, reflektera, skriv och kommentera.

Goda förebilder och fega, rädda halvgudar!

Nu är den klar! Boken som Anita och jag ruvat på sedan 1996!
Varför har vi skrivit den? Det finns flera svar på frågan.

Ett svar är att vi har mycket att berätta ur ett långt och spännande arbetsliv som kvinnliga chefer. Vi sticker ut hakan för att pröva och utmana. Vi hoppas du blir inspirerad och kanske provocerad, får lust att undersöka, reflektera och utmana dina egna föreställningar...
Ett annat svar är ett citat av författaren Siegfried Lenz:

Att berätta innebär för mig att lära mig leva, att bli klar över denna outgrundliga djungel som är livet. Att berätta innebär självbefrielse. Berätta så förstår du bättre.

Läs boken så får du se! Beställ på http://www.vulkan.se/ eller http://adlibris.com