onsdag 17 november 2010

Du har ansvar för ditt liv eller?

Under hela ditt vuxna liv bestämmer du vilka du vill umgås med, var och hur du vill bo, vad du vill äta och dricka. Du väljer också utbildning, jobb och arbetsplats i stor utsträckning eller hur?
Har du tänkt på att det plötsligt en dag när du behöver hjälp genom samhällets försorg kan bli en annan tingens ordning när bistandbedömaren tar över? Nej, tänkte väl det.
"Den tiden den sorgen" tänker du eller "det drabbar nog inte mig" eller "jag har betalat så mycket skatt så det fixar sig nog", säger vi till oss själva av ren självbevarelsedrift. Vi värjer oss mot skräckscenarios och sticker huvudet i sanden.
Tänk om politikerna också gör det?
Men tänk om vi 40-talister som kämpade så framgångsrikt för dagis och rättigheter i arbetslivet skulle se det som vår nya utmaning - att engagera oss för ökat valfrihet och självbestämmande hela livet ut!
Tänk om vi skulle använda vår tid, energi och kompetens för att skapa nätverk och opinion och en positiv vision istället för att ta saker och ting för givet, gnäller och väntar på att någon annan fixar det åt oss.
Tänk om vi skulle använda all vår kreativitet och expertis för att skapa nya finansieringsvägar, nya produkter och tjänster att presentera för politikerna då...
Vi är många som kan avgöra nästa val.
"I´m the captain of my soul and I own my own destiny" tänkte Nelson i Mandela i fängelset på Robben Island.
Du kan börja med att skriva på uppropet www.seniorbloggen.se

onsdag 10 november 2010

Inte guld allt som glimmar....


Scen 1: Jag träffar en ung ambitiös bekant som berättar glädjestrålande om sitt nya jobb, alla möjligheter till utveckling och spännande arbetsuppgifter som väntar på henne. Jag önskar henne lycka till
Scen 2: En månad senare råkas vi igen på stan och nu är hon oändligt besviken på arbetsplatsen. Inga av hennes välgrundade förväntningar har infriats, hon får ingen introduktion, alla rusar runt i ekorhjulet, chefen är helt frånvarande. Den verkliga arbetsplatsen motsvarar inte beskrivningen i annonsen. Nu igen, tänker jag som luttrad äldre person.
Scen 3: Jag läser en mycket attraktiv platsannons - oh, de söker mig, min kompetens och erfarenhet, tänker jag innan jag ser loggon - jaha, där har ju haft konsultuppdrag. Lögn och förbannat dikt.
Ska man utvecklas till cynisk, desillusionerad surdeg eller tänka :
Jaha -vad kan jag lära mig av detta?
Tänk om jag skulle göra en bättre research om företaget nästa gång!
Tänk om jag som utformar platsannonserna ser mig och företaget i spegeln innan jag formulerar superlativerna?
Tänk om jag skulle kolla på facebook och söker info eller delge mina erfarenheter där?