måndag 2 maj 2011

Nyfikenhet är plattformen för människans lärande!















Det säger den kände amerikanska inlärnings-och utvecklingspsykologen Jerome Bruner (född 1915). Han har säkert rätt -annars skulle vi fortfarande sitta i grottorna. Men vad ska man tro efter att ha tagit del i Macej Zarembas utmärkta reportage i DN om den svenska skolan! Sedan blir det allas krig mot alla. Gott om syndabockarna finns det - allt från lärarna, lärarnas fackliga organisationer, politiker, skolverket, forskarna och - sist men inte flumpedagogikens guruer som tolkat de stora tänkarna för sina egna snäva syften. Frihet att söka kunskap och att väcka nyfikenhet med olika pedagogiska arbetsformer blir frihet från ansvar. Betyg eller inte betyg och från vilken årskurs blir den avgörande frågan! Katederundervisningen blir den nya lösningen istället för projektarbete, kan man inte tänka sig att man väljer metod efter vad som ska läras? Om man kräver goda förutsättningar som arbetsro för att kunna lära sig något ifrågasätts det som att man är emot en demokratisk fostran och kritiskt tänkande. Och när allt är söndersnackat träder Sanningen med stort S fram - det är de dåliga lärarlönerna som är orsaken till allt.

Man tar sig för pannan! Skolan har under många år varit en tummelplats för politiska ambitioner och allsköns särintressen som använt sig av skolan som inrättningen som ska rätta til l alla problem och förverkliga alla visioner som andra instanser inte mäktar med.
Var finns inlärdningsforskarna och de erfarna framgångsrika pedagogerna i debatten?

Förlorarna är barnen som kommer till skolan med stor nyfikenhet och vill lära sig allt de behöver för att få goda livschanser så de kan förverkliga sina inneboende möjligheter.

Hur det ska gå till har många tänkare från Aristoteles, Montaigne, Konfucius, Piaget, Bruner, Dewey, Freire, Postyman till Kolb mm lämnat storartade bidrag till, synd att de har missbrukats av så många. Skjut inte på pianisterna!

Tänk om vi kunde koncentrera oss på skolans huvuduppgift - att hjälpa barnen lära sig det som värt att lära för att förverkliga sina livschanser i ett demokratiskt samhälle.

Tänk om verksamheten skulle kunna bygga på gammal visdom och modern hjärn-och inlärningsforskning.

Tänk om politiker och andra världsförbättrare skulle snacka mindre, lyssna mera och ta till sig nya kunskaper och insikter utan egna skygglappar!