Vi lär oss av erfarenheter...

... är ett av våra mest omhuldade mantran. Men stämmer det verkligen? Om man ser sig omkring i arbetslivet får jag snarare intrycket att vi gör samma erfarenhet om och om!Se bara på det aktuella exemplet HQ-Bank! Vi hade finanskris 2008, Lehman Brothers, Carnegie m fl föll ihop som korthus trots alla sina högutbildade och kompetenta styrelser!

Oj då, tänkte inte på det? Vad handlar det om, fartblindhet, girighet, grupptrycket och feghet eller?

Tänk om det är så att alla de här kompetenta människorna inte förstår vad de håller på med?
Tänk om de inte vågar ifrågasätta - hallo, vad är det vi håller på med?

Läs vår bok "Goda förebilder och fega, rädda halvgudar" eller gör som rumpnissarna i Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter som inte slutar att tjata och envist undrar

"Vofför gör di på detta viset?"

Ingen lyssnade på Whistleblowern i HQ-banken

Ja, tänk - nu har det hänt igen! Den ansedda HQ-banken som av finansmarknaden har betraktats som seriös och pålitlig har försatts i likvidation! Skandal!
I DN 2010-08-30 får vi läsa att en ny kvinnlig styrelseledamot hade för en tid sedan själv räknat ut att allt inte stod rätt till. Hon hade mod att ta upp detta på styrelsemötet men ingen lyssnade. Efter en tid lämnade hon sitt uppdrag.
Ägaren M.Qviberg, känd från TV lät meddela i media att hon inte pallade för den typen av jobb!

"Den här typen av människor, dvs visslare, är oerhört viktiga och vi ska vara tacksamma över att de finns" säger professor L. Lundquist som har forskat kring personer som reagerar och säger ifrån. Det går alltid illa för dem, de utsätts för repressalier av olika slag.

Jag undrar vad vi ska vara tacksamma för.

Tänk om de äntligen lärde sig, alla de duktiga fartblinda herrarna!
Tänk om de någon gång ville lyssna på avvikande mening.

Läs gärna vår bok "Goda förebilder och fega rädda halvgudar", där finns en del reflektioner kring fenomenet.

Full pott för prestigelösa avslöjanden...

...det är härligt upplyftande med en bok som så prestigelöst vågar utmana och ifrågasätta rådande tankar och beteenden..." skriver tidningen Personal och Ledarskapets recensent Maria Forsblom, personalchef i Markaryds Metallarmatur.
Så glad jag blir över denna fantastiska recension av en person i branschen, en yngre kvinna som är en utmärkt representant för målgruppen.
Hon ger oss full pott, dvs 5 poäng för vardagsnytta, inspirerande och lättillänglighet.

Vi tackar och bugar!

Tänk om många läser recensionen
Tänk om flera drar samma slutsatser som hon
Tänk om några faktiskt blir så modiga att ....

Diktatoriska chefer bakom mobbning .....

Lotusbblomma i Schloss Trauttmansdorff, Merano

Återigen får vi läsa i DN Debatt, 7.augusti, att mobbning används som metod för att förmå anställda att säga upp sig enligt flera välkända forskare på Stressforskninginstitutet, ett fenomen i finanskrisens spår med downsizing och organisationsförändringar.

Återingen krävs samverkan mellan arbetsgivare och fackliga organisationer, mer resurser, befogenheter och kunskaper hos arbetsmiljöinspektörer och hjälp till offren.

Jag undrar - lär vi oss aldrig?

Redan under min studietid på 70-talet läste vi om arbetsmiljöforskning, träffade besjälade forskare som ex Prof. Bertil Gardell, tog del av arbetsmarknadens parters ambitiösa handlingsprogram. Redan då fanns både kunskaper om "DET GODA ARBETET", insikten om hur effektiva organisationer skulle drivas och vilka enorma kostnader för samhälle och företag missförhållandena skapar.

Enligt M. Zarembas uppmärksammade reportage är det dessutom ofta de modiga och kompetenta medarbetare som vill förändra och utveckla verksamheten som man vill bli av med.

Alla talar om att lära sig av andras erfarenheter. På universitetsnivå är man noga med att gå till källorna, bygga på tidigare forskning, man läser om forskaren Aryris teori om single-och doubleloop-learning.

Men i den sk verkligheten förefaller varje generation börja på ruta 1?

Vad händer efter alla på de resursslukande management-program som bedrivs? Business as usual?

Tänk om vi äntligen lärde oss att använda kunskaperna i praktiken - på jobbet varje dag!

Magi, dramatik och organisation i Arena di Verona

Vi besöker ett i hettan dallrande Verona för att se några föreställningar på världens största operascen, den berömda romerska arenan. Italien är inte känd för god organisation så man kan ju undra vad som händer när 22.000 åskadare samtidigt ska lämna arenan eller något oförutsedd inträffar.
Vi får uppleva en magisk Aida tillsammans med en entusiastisk publik från hela världen som äter, dricker och minglar innan och efter föreställningen i underbar stämning - en verklig folkfest.
Nästa kväll är det dags för Carmen som efter några spelminuter avbryts av en tromb följd av ett våldsamt åskväder med störtskurar!
Alla vill självklart ut samtidigt och söka skydd. Det blir några otäcka minuter i trängseln som sedan snabbt löser upp sig helt lugnt i de många katakomliknande gångarna. Där står folk och vrider ut skjortor och kavajer, tömmer skorna på vatten, går till baren eller köper regncape och filtar av snabba försäljare som byter sortimentet blixtsnabbt efter rådande behov och efterfråga.

Föreställningen fortsätter efter en stund innan nya avbrott pga regnet följer. Vi får allt större rutin för utrymning och intagning av arenan -allt i bästa ordning och mycket god stämning. Det blev bara en akt av Carmen innan det hela avblåstes definitivt pga nya skyfall. Det var ändå en spännnande kväll och ett riktigt "spectaccolo"
Slutsatser vi drar: De gamla romarna kunde bygga för dåtida och nutida behov och italiernarna lyckas förvalta arvet och organisera stora "spectaccolo" helt suveränt.
Tack vare de många utgångarna blev det inte någon panik. I det vanligen så välorganiserade Tyskland klämdes människor ihjäl i trängseln på Love Parade i Duisburg där det bara fanns en enda utgång.
Hur funkar våra T-banor och rulltrappor med tanke på trängsel i nödsituationer undrar jag?